Det är alldeles speciellt att mangla tycker jag. Då bär jag ner en stor hög väldänkta dukar och handdukar till mangel-
rummet i min källare. Där står den stolta urvackra mageln från mitten av förra seklet. Den går som en klocka, fram och tillbaka glider de två tunga stenblocken med mangel-
stockarna emellan. Jag fascineras varje gång av den smarta mekaniken och sörjer varje gång att detta gigantiska hjälpmedel snart inte finns mer (antar jag). Lite rädd är jag också varje gång jag öppnar dörren till mangelrummet: tänk om den inte står kvar. Sen undrar jag också om någon har använt mangeln sedan jag var här sist strax före jul, för den tycks mig lite ensam. Men idag fick den mitt sällskap. 

Slår på motorn; rullar upp handdukar mellan mangel-
dukarna på stockarna; startar mangeln genom att dra i spaken; stannar sen mangeln igen genom att först skjuta de runda träreglaget och sedan dra i spaken just när det övre stenblocken glider över stoppet så att jag kommer åt att placera mangelstocken på den undre stenen; dra i spaken och mangeln drar igång. Det manglas.

Den måste alltid stå kvar här i mangel-
rummet för uppenbar-
ligen har man satt in mangeln innan man byggde rummet – eller så är den ihopsatt på plats. Det finns inte en rimlig chans att ta ut mangeln ur vårt lilla mangelrum.
Jag är som sagt orolig för att hyresvärden ska få för sig att ta bort mangeln. Men vilken tur det är att den är så stor och så tung; det är ju inte precis ett jobb som fastighetsskötaren gör på en kafferast.
Varje gång jag manglar tänker jag: jag måste sätta upp en lapp om att man inte bara får ta bort mangeln utan att meddela mig först. Som om jag skulle kunna ha den i lägenheten!!

Och nu har jag fullt av vackert glänsande nymanglat. Det är en skön stund att njuta av.
Dessutom känner jag mig riktigt stolt.

Annonser

8 reaktioner på ”Idag har jag använt den stora maskinen från svunnen tid

  1. Åh, en sån mangel hade vi i vårt hyreshus där jag bodde som barn 🙂 Hjälpte Mamma att mangla på en sådan och trodde alltid att den skulle ramla av varje gång den nådde änden…Själv får jag nöja mig med en vanlig elektrisk kallmangel, men det blir inte lika hårt manglat och inte riktigt samma känsla…kul att se en sån mangel igen !
    Kram

    Gilla

  2. Jag tycker de där stora manglarna är helt fantastiska. I vårt förr-förra boende stod en sådan härlig sak i källaren. Huset var byggt 1935 och förmodligen ställdes mangeln in innan huset byggdes klart. Kan inte ha funkat annars. Men vi hade ingen aning om hur man använde den! Lyckans dig som vet.

    Gilla

  3. Det måste finnas fler som vill mangla på en sån, kan man starta en mangelgrupp? Eller bara som en engångs..undrar om hemslöjden skulle haka på, linnedukar blir ju som finast i en sån stor gammal mangel.

    Gilla

  4. Jo oj vad jag har tänkt på detta att starta en grupp och plocka in de mest kunniga inom magelvärlden just bara för att lära ut och föra traditionen vidare. Hemslöjden skulle absolut vara med, tyvärr tyvärr orkar jag inte starta en grupp.
    Men mangeln står där och det kanske finns någon annan i Göteborg som är intresserad? Det vore fantastiskt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s