Äntligen dags att ladda vävstolen igen.
Nu solvar jag fiskben och det går att komma in i rytmen på ett vilsamt sätt. I bakgrunden pratar P1 – om psykoser och hur orden lever sitt liv i en böljande text – och jag vaggas till fridfullt tempo: 1-2- 3-4- 1-2-3-4- 2- 1-4-3-2-1-4-3 om och om igen sammanlagt trettiosju gånger och sen är det dags att väva.

Resultatet ska vara klart till ett alldeles speciellt tillfälle och efter det kan jag berätta mer.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s