Det var en vacker morgon och fint ljus över vattnet när jag promenerar till Vävstugan idag. Varje promenad vid vattnet skapar vänliga rörelser i kroppen och energin kommer til mig. Jag fortsätter med den röd-gröna tuskaftsmattan. De flesta färgkombinationerna bestämde jag mig för redan vid symaskinen. Jag syr mina trasor, då är det behändigt att bara trampa, slå, skyttla, slå, trampa, slå, skyttla, slå, trampa, slå, skyttla, slå, trampa, slå. Och dra fram varje 10:e centimeter. Varpen ska vara som ett trumskinn och så framdragningen är inte längre någon västanfläkt precis.

Det roliga med att väva trasmattor är när det dyker upp trasor som jag vet historien kring. Det kommer minnen av just den där lilla tygbiten. I den mörkröda randen lever vidare en vinröd tätvävd gardin med jordens finaste fall, inhandlad på något loppis, en härlig rutig sommarkjol som jag sytt någon gång och den gröna randen har minnen av yngsta dotterns förskola Regnbågen. Det var ett sofftyg som de bytte och jag fick ta vara på. Det är roligt med de invävda minnena.

På båtfärden hem, njöt jag. Uppe på däck satt jag med slutna ögon och smakade på vinden från havet. Det var en behagligt mjukt vårljus som träffade mina ögon.

Fortsättning på mattvävningen blir det nästa vecka. Och så kommer det till mig nya färgkombinationer som går att applicera på nya mattor. Fast att jag tycker det är krävande att göra dem så vill jag verkligen försöka fortsätta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.