Lördag: färja tur och retur Vävstugan

Det var en vacker morgon och fint ljus över vattnet när jag promenerar till Vävstugan idag. Varje promenad vid vattnet skapar vänliga rörelser i kroppen och energin kommer til mig. Jag fortsätter med den röd-gröna tuskaftsmattan. De flesta färgkombinationerna bestämde jag mig för redan vid symaskinen. Jag syr mina trasor, då är det behändigt att bara trampa, slå, skyttla, slå, trampa, slå, skyttla, slå, trampa, slå, skyttla, slå, trampa, slå. Och dra fram varje 10:e centimeter. Varpen ska vara som ett trumskinn och så framdragningen är inte längre någon västanfläkt precis.

Det roliga med att väva trasmattor är när det dyker upp trasor som jag vet historien kring. Det kommer minnen av just den där lilla tygbiten. I den mörkröda randen lever vidare en vinröd tätvävd gardin med jordens finaste fall, inhandlad på något loppis, en härlig rutig sommarkjol som jag sytt någon gång och den gröna randen har minnen av yngsta dotterns förskola Regnbågen. Det var ett sofftyg som de bytte och jag fick ta vara på. Det är roligt med de invävda minnena.

På båtfärden hem, njöt jag. Uppe på däck satt jag med slutna ögon och smakade på vinden från havet. Det var en behagligt mjukt vårljus som träffade mina ögon.

Fortsättning på mattvävningen blir det nästa vecka. Och så kommer det till mig nya färgkombinationer som går att applicera på nya mattor. Fast att jag tycker det är krävande att göra dem så vill jag verkligen försöka fortsätta.

Jag reser över älven

På andra sidan Göta Älv ligger vävstugan som jag varit medlem i sedan någon gång i början av 2000-talet. Min aktivitet de senaste åren där har varit obefintlig. När ljuset utomhus kommer mer och mer då kommer också lust inom mig och jag bestämde mig en dag för ett besök bland engagerade väverskor.

Det lockade mig att göra något enkelt och som är möjligt att påbörja och avsluta inom rimlig tid. Så visp hade jag bokat in mig på en mattvarp i svart. Glädjen inom mig att börja sortera trasor och gå igenom mina samlingar fick sig en rejäl kick och nu har jag börjat väva igen, vågar jag påstå.

jag knyter mer än jag väver

I januari 2019 satte jag upp en mattvarp i min vävstol. Jag ville komma igång att väva igen efter att på avstånd men i min absoluta närhet ha umgåtts med min tomma vävstol. Den hade tålmodigt stått och väntat på mina händer och min inspiration.

Jag fyllde den med tät mattvarp, jag samlade ihop alla mina garner i ull och lin som kunde tänkas bidra till en knuten matta. Jag trodde att jag skulle göra en ryamatta och började knyta in nockor i olika färgkombinationer som alla ville påminna mig om våren. Ganska snart insåg jag att detta projekt kommer att ta minst ett år eftersom det tog mig en hel dag att knyta en rads nockor. Jag strävade på med mina knutar och efter ett par månader hade jag kommit ungefär 10 cm. Orken försvann och åter igen stod vävstolen där den stod men jag kom inte dit.

Under höst- och vintermånaderna har det varit omöjligt för mig att sitta vid vävstolen. Jag har blivit beroende av att solen lyser in i mitt vävrum för att känna vävlust – eller lust överhuvud taget om jag ska vara ärlig. När den nu äntligen har visat sig några enstaka dagar har lusten också kommit tillbaka. Med lite mer iver har jag kommit igång igen.
Jag har också blivit mer otålig och de där tiocentimetersbitarna kräver en koncentration som inte finns. Ja, egentligen kräver det närvaro och en slags meditativt arbete som jag inte har tålamod med hur bra det än vore. Jag vill komma vidare.

Nu gör jag fina små knyten istället och jag har insett att det är inte en ryamatta jag väver utan en matta i flossa, på mitt eget vis och kanske inte enligt konstens alla regler.
Nystanen knyter jag runt en hemmagjord flossakniv – men det är ingen kniv utan endast tre ihoptejpade vävspröt. Man tager vad man haver och vävhastigheten gick att utöka.

….och nu har jag i alla fall gjort trettio centimeter av denna matta som är tänkt passa under mitt soffbord. Då behöver den vara ungefär hundrasextio centimeter lång så det är många knutar kvar innan jag har en hel matta.

Jag hoppas skriva lite oftare i denna väblogg som legat i träda så länge. Ändå kommer jag inte ha särskilt mycket att skriva om mer än hur jag avancerar i mina hundrasextio mattcentimetrar. Jag hoppas på många soliga dagar framöver.

sommargrönt

Äntligen dags att ladda vävstolen igen.
Nu solvar jag fiskben och det går att komma in i rytmen på ett vilsamt sätt. I bakgrunden pratar P1 – om psykoser och hur orden lever sitt liv i en böljande text – och jag vaggas till fridfullt tempo: 1-2- 3-4- 1-2-3-4- 2- 1-4-3-2-1-4-3 om och om igen sammanlagt trettiosju gånger och sen är det dags att väva.

Resultatet ska vara klart till ett alldeles speciellt tillfälle och efter det kan jag berätta mer.

kjoltyg

Jag har nu noggrant vävt mig igenom prover till ett nytt beklädnadstyg. Tack vare gruppen Vävpärmen på facebook  som jag är medlem i fortsätter jag att provväva tyger eftersom det är denna vävpärmsomgångs val av väv. (Vävpärmen kallas gruppen som bildades för något år sedan av vävintresserade som vill dela kunskap med andra vävare. Alla provväver sitt och skickar sedan iväg provlappar till samtliga som ingår i just den omgångens grupp av vävare). Det är verkligen roligt och tidskrävande att provväva. Det finns så många möjligheter och val som görs under tiden man ska finna ut en kvalitét som känns tillfredsställande.
Med denna provvävning valde jag att koncentrera mig på tygkvalitéen genom tätheten. Det hade till exempel även gått att provväva olika bindningar tillsammans med olika tätheter och därmed ökat möjligheterna potentiellt. Men nu hade jag redan valt ett vävmönster som jag så gärna vill prova och med det blev jag begränsad till just kvalité genom täthet.
Mitt utgångsläge blev alltså att använda tuskaft och färgeffekt enligt ett mönster jag hämtat ur Ann-Mari Nilssos bok ‘Väv tyger till kläder’.
Färgeffekt kjoltygbesk
Utmaningen för mig låg också i att förstå vilken kvalitet just kamgarn ger eftersom jag varit helt oerfaren vad det gäller det fina tunna garnet. I mina lådor med ullgarner hade jag två olika grovlekar på kamgarn, Veera 18/2 Nm och det hälften så tjocka Kampavillalanka 36/2. Jag letade i gamla vävböcker för att bli klar över vilket garn jag skulle använda och i de gamla vävmönstrenas exempel på dräkttyger tycktes motsvarigheten i garnkvalitet stämma hyffsat väl överens med det tjockare garnet 18/2. Det fick blir provväv till provväven insåg jag ganska snart och satte upp av det Veeragarn jag hade i min garnlåda. Tre olika tätheter; först 9 sedan 10 och slutligen 8 trådar per centimeter vävde jag i. Jag efterbehandlade i ca 45° varmt vatten. Nedan syns resultatet.  Jag trivdes bäst med det jag började med alltså 9 tr/cm, ett tyg som blev mjuk och kändes följsamt. Intuitionen stämde, det jag trodde skulle motsvara förväntningarna gjorde det!
IMG_1655

CIMG0246
Inslagsordningen framgår som ni ser av vävsedeln och jag kom in i en bra rytm med fyra gula, en blå, en ljusgrå och en blå. Innan rytmen infann sig fick jag dock fundera ett tag hur jag skulle placera skyttlarna för att kanterna skulle binda. Ja binda och binda det gör det ju förvisso alltid i tuskaft men när rätt färg ska in behöver den i bland ligga över eller under det förutvarande inslaget och det behövde räknas ut en ordning på skyttlarnas placering. Men jag bespar er den beskrivningen.
IMG_1613a

CIMG0197a
Efter nerklippningen och några dagars vila för tyget då såg det ut som på den bilden här ovanför. Då hade jag några meter som skulle göras till provlappar åt medlemmarna i ‘Vävpärmen’. Hälften av det vävda lät jag vara som det var – förutom zigg-zaggandet förstås! Inslagstrådarna levde gärna sitt eget liv och gled lätt ur varpen varför jag valde att zigg-zagga ett rutmönster på hela min tygbit med en indelning av 3 x 18 stycken rutor, alla 15 x 15 cm stora så som vi kommit överens om bland vävpärmsmedlemmarna. Jag klippte sedan upp råväven och den återstående hälften av tyget efterbehandlade jag. Jag tvättade det rutindelade stycket tyg i 40° fintvätt i 10 minuter och därefter torktumlade jag någon minut bara och då blev det ett ganska trevligt tyg tycker jag. Det tvättade stycket klipptes också i rutor efter det förzigg-zaggade rutmönstret. Bilden nedanför visar hur det efterbehandlade tyget ser ut.
CIMG0194a
De har legat klara ett tag nu alla vävproverna men det som återstår är att skriva vävsedel och kuvertera proverna till de 25 vävpärmsmedlemmarna.
CIMG0251
Det var ett roligt projekt detta och jag längtar efter att sätta upp tyget en gång till för att verkligen väva det där kjoltyget som jag såg framför mig när jag tittade i Ann-Mari Nilssons bok.

CIMG0193

Kappan, den är klar nu

Redan i augusti i år
ritade jag mönstret till min kappa.

10. dags att klippa

Det var ett pilligt och tålamodsprövande arbete. Framför allt som den mesta av utprovningen av mönstret gjorde jag själv. Det krävdes att jag först sydde både en och två och tre toile. Här sitter nr 3 på mig för ytterligare utprovning. Textilfröken Maria på Grebbestads folkhögskola fanns som tur var behjälplig och nära tillgänglig via mejl. Fantastiskt.IMG_1369x
Så kom då systarten. Snabbt kom jag underfund med att förutom några längsgående sömmar kom kapitlet fickor på tal. Ska det vara så ska det vara, tänkte jag och bestämde mig för att utforska ficksömnaden. Detta resulterade i ett läsande, letande och undersökande hur fickor ska sys. Efter många om och men hade jag provat mig igenom fyra olika sätt att sy paspoalerade fickor på. Det var jätte roligt att studera olika metoder och oj vad jag lärde mig. Bäst hjälpt blev jag av Peggy Seymor och den här filmen The Modern Welt Pocket Tutorial – Professional How To Guide.

IMG_1560

I slutändan valde jag en paspoal i amma tyg som kappans tyg. Efter en natts sömn fokuserade jag och tog mod till mig att sy fickorna på framstyckena. Och det fungerade!

IMG_1562b
Jag syddde vidare och i mitten av oktober åkte vi upp till Grebbestads folkhögskola för får till finliret på en av syhelgerna till kursen (som jag går) Vadmal och Tweed. Då hände det som inte fick hända jag brönde ett stort brännmärke mitt fram när jag skulle sätta i blixtlåset. Oj vad jag skrek, innan lösningstankarna kom i gång. Hem igen och försöka fixa.
Till slut hade jag i alla fall satt i två nya framstyckspartier (jag fick klippa upp i insnittet och sätta i ett nytt stycke) och det blev bra till slut även detta. En lite darrig, suddig bild skickade jag till slut till fröken Maria att det fixade sig. Bara ärmarna kvar och foderkanterna och mera finlir.
IMG_1608x
och det färdiga resultatet blev såhär: CIMG0130cv

 

in progress

Sakta, sakta men säkert
håller mitt rutiga tyg på att utveckla sig till ett plagg. Provar, ritar, mäter, syr toile (syr flera toiler) men nu har symaskinen kommit igång. långsamt går det, sprättar, mönsterpassar och studerar all fantastisk kunskap som finns i den stora www.

IMG_1387

 

Fönstergäst på Färjenäs

På galleri M.U.N.K färg och fason i Färjenäs som drivs av Ulrica Elmberg är jag Meta Skoglund  i n s p i r  ”fönstergäst” under oktober månad. Jag bjuder på handvävt i olika utförande; bland annat mattor i glesrips och dubbelbindning, kuddar i ull och bomull och grytlappar.
IMG_5660isloss

”isloss”

IMG_0827IMG_1457skargårdsbrus

”hulskog”

”skärgårdsbrus”

CIMG0064gr

IMG_0785

ullkuddar ”mossring”

CIMG0442hålkrusnara

hålkruskuddar

Galleriet ligger på Karl IX väg 1 vid Färjenäs som är en liten nästan exotisk plats i Göteborg alldeles vid norra brofästet till Älvsborgsbron. Öppet för besök onsdagar mellan 10.00 – 17.00 och torsdagar mellan 10.00 – 15.00.

Här kan man få sig en härlig promenad i den gamla bebyggelsen från 1900-talets början även med anor till det första Göteborg grundlagt av Karl IX i början av 1600-talet.

Välkomna!

Mot Skrekarhyttan och Stampen

Nu har jag vävt mitt långa ylletyg i turkos och brunt av garn från Kampes ullspinneri. Det är en uppgift som ingår i kursen ”Vadmal och Tweed” på Grebbestads folkhögskola. Kursen startade i våras och fortsätter efter sommaren, då med sömnad av tyget.
Det har varit en fröjd att väva i kypertuppsättningnen och med garnet. Bara roligt.

Klippte ner 10,25 meter gjorde jag för någon vecka sedan och i morgon fredag bär det av till Stampen i Skrekarhyttan i Nora-trakten. Ett för mig nytt uråldrigt hantverk ska komma till min närhet.

(jag har inte använt min vanliga kamera därav den usla bildkvaliteten)

Nu är det maj 2015

Inspirs blogg har sovit en god lång vintersömn och våren har dröjt. Nu vill bloggen försöka komma igång igen och här följer en presentation av vad som hänt sedan sist, men först lite reklam

Om några veckor blir det ett nytt försök med lite försäljning och innehållet blir ungefär det samma som i Uddevalla i vintras, fast med mer vårklang.

Vårmarknad på Repslagarmuseet i Älvängen.

Välkommen den som vill lördagen den 30 maj mellan kl 11.00 – 15.00 till bordet med handvävt. Här bjuds diskdukar, kuddar, mattor och lite annat smått och stort.

Denna vår har det inte varit särskilt mycket färgsprakande material i vävstolen, men desto mer varierad grovlek och kvalitet. De mer nerskruvade färgerna har fascinerat.

  • Först vävde jag på beställning en svart matta till ett kök. Jag färgade tyger på olika sätt med reaktivfärg och med batikfärg. Resultaten blev synnerligen varierande. I min trassamling fanns endel svart att finna och visst blev slaktat direkt från garderoben på grund av den snygga svarta färgen. Resultatet blev i mitt tycket en svart men färgrik matta och kunden var helnöjd.

 

  • Därefter satte jag upp en tunn linvarp 20/1 för att väva provbitar till vävpärmen.Vävpärmen är en facebookgrupp som finns för att tillsammans med andra vävpärmare sätta upp varsin vävuppsättning och sedan dela med den pågående gruppens medlemmar.

    Jag vävde en kypertvariant som jag tänkte mig skulle passa till handdukar.
    Tack vare mitt deltagande fick jag i gengäld 24 ‘nybakade’ vävprover på bindningar som jag nog aldrig själv skulle sätta upp. I paket som kom på posten fanns allt från bindetrådsväv och flätbindning till jämtlandsdräll och 5 skaftad satin.
    Det mest intressanta med detta tycker jag är att titta, känna och klämma på olika material, tätheter och bindningar och hur de uttrycker sig i den färdiga väven.
    Det är nu fantastiskt att ha denna skatt i min hylla med pärmar med vävsedlar.

När provvävandet var avklarat var det dags för nästa uppsättning; ytterligare en mattbeställning.
I ärlighetens namn provvävde jag även här eftersom jag inte visste hur mattullgarn och mattvarp från Kasthalls, som jag skulle använda, skulle bete sig.

Det har varit ett sant nöja att väva i denna kraftig linmattvarp från Kasthalls. Inslaget består av flera olika färger mattullgarn som jag blandar till ljustgrått och mörkgrått.
Mattan är en beställning till en hall och ska blir 2.40 m lång och 0.75 m bred.
När
den dubbelbundna mattan strax är klar väntar nästa projekt som kommer ur
distanskursen ”Vadmal och Tweed” som jag går på Grebbestads folkhögskola.

Jag ska väva 10 meter
ylletyg som sedan ska stampas. När tyget är stampat ska vi sy kläder av tyget. Just nu finns det bara nystan av detta roliga projekt.