Flätan blir mattan

För ett år sedan var det full fart i vävstolen och jag vävde ullmattor så det stod härliga till. Nu  ä n t l i g e n  väver jag igen i den där varpen som jag längtade efter att komma igång med, den där kära vännen. Det har tagit tid att komma igång efter flytten.
Tycker dock att tankarna och idéerna som fanns till den kära varpflätan har blivit urlakade så som sker med för utspädd saft. Idén kring blåvita varpflätan var ganska disig och blågrå och nu bildas någonting helt annat  l å n g t  iväg från utgånspunkten. Inte annat att göra än att flytta utgångspunkten och låta mig överraskas av allt blått.

 

 

 

 

inte varje dag

#blogg100 var inte min grej har jag insett nu.
istället kommer det när det kommer inläggen…
… det blir aldrig några intelligenta texter om vävning varje dag.
nä!

åker mot Uddevalla om ngn timme för att bli inspirerad till vinterutställningen Midvinterfest.
det blir skönt.

Fredag

idag en dag utan kartonger och prylar.
idag en dag i vävstugan med go vävkompis.
idag en dag med garner, komposition och uträkningar
de é livet på en pinne!

———————————————————————————— 12(100)

Flätan

Hittade en kär vän idag bland mina kartonger. Varpflätan gör mig glad
Skissen ligger gömd någonstans, det är bra då jobbar den i mig som den ska.
Inslaget ligger till sig ovanpå skåpet, det är bra.
Långt kvar tills det är dags.

Längtar mer.

 

——————————————————————————————- 11(100)

Skriva vävskriv

Skriva vävskriv; alltså skriva om vävning är vad jag har utlovat när jag gick med i utmaningen #blogg100. Då när jag anmälde mig, funderade jag inte särskilt eftertänksamt på vad det innebar eller vad jag personligen tänkte att det skulle innebära. Varje dag sedan starten den 1 mars har jag tänkt:  v a d  s k a  j a g  s k r i v a  o m. Tanken var framför allt för min personliga del att beskriva  – och motivera mig själv till – min uppackningsprocess, från bara massa flyttkartonger till färdiguppsatt vävstol eller till och med färdiguppsatt väv.
Dessutom har jag sedan väldigt länge haft en önskan/vilja att skriva om just den kreativa och arbetande processen genom vävning. Jag kan inte riktigt förklara varför det skulle vara intressant, men jag tror att jag vill på något vis dokumentera det som jag tycker så mycket om. Det roligaste jag vet är ju att komma fram till en vävidé, att räkna ut och komponera den, att sätta upp den och slutligen väva det jag bestämt mig för.
Kanske får jag tag i en sådan skrivprocess om jag lyckas fortsätta skriva varje dag. Just nu vill jag men kommer inte till skott så by the way…

… en gång när jag satt i den vävstuga, där där jag lärde mig en hel del av mina grundläggande vävkunskaper, och vävde på ett möbeltyg som hade haft en ganska krånglig varpning, uppsättning och dessutom en trampordningsrapport om minst 20 inslag, passerade en hantverkare förbi och kikade in i vävsalen. Han ställde sig och betraktade mig medan jag vävde, räknade och skyttlade. Min koncentration höjdes såklart mycket och jag behövde hålla tungan ännu mer rätt i munnen. Hantverkaren öppnade sin mun och sa efter en stund: ”hur kan du sitta och göra det där när det finns maskiner?” och så gick han vidare till sitt. Om han hade anat det som pågick i mig med mitt meditativa räknande av långa rapporter, skyttlandet fram och tillbaka, lyssnandet på spolens swichande, det behagfulla i kroppens arbete med höger och vänster arm och fotens trampande igenom 8 x 3 inslag utan avbrott, (snälla snälla spole fortsätt vara så bra spolad hela vägen igenom!) skulle han, hantverkaren, kanske omvärdera sitt uttalande.
Först skrattade jag och tyckte det var en konstig kommentar men sen, vilken tur att det finns olika uppfattningar och upplevelser av vad var och en företar sig. Mannen som gått förbi hade säkert sin egen vurm för sitt.

Tyget jag vävde sitter sedan flera år på mina stolar och blev just så som jag ville, vackert blått med små orange prickar, katten har också gillat det väldigt mycket.

 

————————————————————————————- 9(100)

 

Två mattor

Minnet mitt är inte alltid med mig och när jag väver en matta, när den är färdigvävd, monterad, hoppackad och åker på utställning, händer det att den försvinner ur minnet. Under tiden jag väver rullas det jag väver sakta upp på tygbommen och jag tittar inte särskild övergripande på det jag väver. Färdigvävt rullar jag ut hela mattan och kan konstatera nöjdhetsgraden. Därefter monterar jag (= knyter varptrådar och fållar eller gör en fläta) för att slutligen vara klar med mattan.
Jag har konstaterat att jag inte tittar tillräckligt många gånger på det färdiga resultatet för att minnas mattan i sin helhet. Då är det mycket bra att jag har kommit ihåg att fotografera mattan. (Det händer att jag glömmer det också, tyvärr)

I vintras när jag deltog i 2013 års Midvinterfest i Uddevalla hade jag med ett antal av mina vävda mattor. Två av dem har kommit hem till en ny ägare och då är det så bra att kunna titta till dem i fotoarkivet emellan åt.


Såhär i efterhand tycker jag att jag kan vara nöjd med hur dessa två blev.
Jag undrar så hur det ser ut där de hamnade. En sak vet jag i alla fall, att ”rimfrost” till vänster kom hem till en man och hans kök där det fanns lindblomsgröna skåpluckor. ”Motljus” – mattan till höger – ligger också någonstans men jag vet inte var.
En sak är säker det känns verkligen fantastiskt att de fortsätter att bo någonstans.

————————————————————————————- 8(100)

Mina vävgarner

Garnskåpet färdigbyggt under eftermiddagen
det kommer något litet trivsamt fram som sprider lite energi… så:

letat
staplat
travat om
staplat på nytt
fram och tillbaka
hittat kartongerna.

Garnkartongerna

insikten sipprar in hur betydelsefulla de är alla de vackra garnrullarna, kilometervis med vacker spännande tråd i bomull 16/2 och 24/2, lintow 6 och 8, lingarn 16, mattvarp 12/6 och cottolin 22/2.

En liten bit av vävateljé inhyst i sovrummet har fått ta plats idag
och det tycker jag är skönt.

————————————————————————————- 7(100)

Materialskåp behövs

För att överhuvudtaget komma fram till vävstolen är det nödvändigt att packa upp allt material.

Det vita skåpet med lila insida (ärvt från tonåringen) ska bli materialskåp men det har inte tillräckligt med hyllor:
Fram med sågen och olika hopsamlade gamla hyllplan som inte använts men fick åka med i flytten. Vävpallen är vips en snickarbänk, för visso något smal och låg men får duga. Mäta och sen såga såga såga. Stor hög med sågspån; ska inte dammsugas upp; sopa sopa sopa; fram med dammsugaren för det allra sista. ”Poff poff” och ingen fungerande dammsugare längre medan sågdammet virvlar i solstrimmorna. Fram med skruvmejsel och andra doningar; pilla pilla skruva skruva. En timmes kraftansträngning i försök att komma in i den plastomslutna maskinen – men nej – här skulle inte lagas och inte dammsugas alls.
Trött och arg vevar jag runt med hink och skurmopp… fasikens jädrans förbenade skit helt enkelt, ilsken som självaste Gunvald Larsson går solen i moln och rummet mörknar, ingen lampa lyser; tända släcka tända släcka…
ahhh har det gått en propp? jajamänsan.

fortsättning följer..

5(100)

Skriva om vävstolsdelar – va falls?

Med #blogg100-utmaningen valde jag medvetet att utmana mig själv. Jag ville skriva ett inlägg per dag som skulle handla om vävning på något sätt. Nu på fjärde dagen har det varit fullständig idétorka. Att skriva om vävning, mitt handfasta och tekniska hantverk, visade sig vara svårare än jag trodde när det inte längre handlar om att blogga om en idé, ett pågående vävprojekt eller en färdig produkt.
Utmaningen gör i alla fall att jag har börjat tänka mycket på vad jag skulle kunna skriva om och då virvlar det runt lösrykta idéer, svåra att fånga men roliga att försöka skriva om.

Eftersom allt fortfarande ligger nerpackat kan jag uppenbarligen inte skriva om det vanliga, jag väver ju inte just nu och inte heller vill jag gnälla över att det går så långsamt med uppackning av vävmaterial och uppsättning av vävstolen vilket säkert kommer att lysa igenom förr eller senare.

Nu gällde det alltså för mig att börja tänka utanför ‘den där boxen’ fast det egentligen för mig handlar om att titta i stället för att tänka. Mitt tänkande består nämligen alltid av bilder.
Vad som visade sig i huvudet tidigt i morse var vävstolen och delarna och frågan  ‘hur många delar består min vävstol av, jag har aldrig räknat dem?’
Undrar som frågar och jag bestämde mig för att räkna dem:

  • 2 sidostycken eller sidostativ
  • 3 tvärslåar (bakre, främre och övre tvärslå)
  • 6 bommar (1 garnbom eller varpbom, 1 tygbom, 1 sträckbom, 1 bröstbom, 1 knäbom och 1 slagbom)
  • 1 kontramarsch (som i sig innehåller 2 slåar, 10 topplattor och 2 järntenar med vardera 10 små hjul)
  • 10 överskaft
  • 10 underskaft
  • 2 skafthållar
  • 10 kortlattor
  • 10 långlattor
  • 10 trampor
  • 2 kugghjul med spärrhakar
  • 12 träkilar
  • 1 pådragningskäpp
  • 1 framknytningskäpp
  • ca 40 spröt

Summa sumarum blir det 143 delar.
Till detta kommer 100-tals plastsprintar, ca 100 m nylonlina och 1000-tals solv beroende på produktens kvalitet. Om jag har glömt någon del påminn mig gärna!

Nu har det tagit mig hela dagen att skriva ner detta inlägg i datorn fastän jag kan alltihop när jag väl ska sätta upp vävstolen igen. Det intressanta är denna tröga process att skriva ner det som finns i huvudet. Men nu blev det gjort till slut och kanske genererar det mer skrivande vilket jag vill. Helst ett bildligt skrivande då så klart…

————————————————————————————- 4(100)