sommargrönt

Äntligen dags att ladda vävstolen igen.
Nu solvar jag fiskben och det går att komma in i rytmen på ett vilsamt sätt. I bakgrunden pratar P1 – om psykoser och hur orden lever sitt liv i en böljande text – och jag vaggas till fridfullt tempo: 1-2- 3-4- 1-2-3-4- 2- 1-4-3-2-1-4-3 om och om igen sammanlagt trettiosju gånger och sen är det dags att väva.

Resultatet ska vara klart till ett alldeles speciellt tillfälle och efter det kan jag berätta mer.

Nu är det maj 2015

Inspirs blogg har sovit en god lång vintersömn och våren har dröjt. Nu vill bloggen försöka komma igång igen och här följer en presentation av vad som hänt sedan sist, men först lite reklam

Om några veckor blir det ett nytt försök med lite försäljning och innehållet blir ungefär det samma som i Uddevalla i vintras, fast med mer vårklang.

Vårmarknad på Repslagarmuseet i Älvängen.

Välkommen den som vill lördagen den 30 maj mellan kl 11.00 – 15.00 till bordet med handvävt. Här bjuds diskdukar, kuddar, mattor och lite annat smått och stort.

Denna vår har det inte varit särskilt mycket färgsprakande material i vävstolen, men desto mer varierad grovlek och kvalitet. De mer nerskruvade färgerna har fascinerat.

  • Först vävde jag på beställning en svart matta till ett kök. Jag färgade tyger på olika sätt med reaktivfärg och med batikfärg. Resultaten blev synnerligen varierande. I min trassamling fanns endel svart att finna och visst blev slaktat direkt från garderoben på grund av den snygga svarta färgen. Resultatet blev i mitt tycket en svart men färgrik matta och kunden var helnöjd.

 

  • Därefter satte jag upp en tunn linvarp 20/1 för att väva provbitar till vävpärmen.Vävpärmen är en facebookgrupp som finns för att tillsammans med andra vävpärmare sätta upp varsin vävuppsättning och sedan dela med den pågående gruppens medlemmar.

    Jag vävde en kypertvariant som jag tänkte mig skulle passa till handdukar.
    Tack vare mitt deltagande fick jag i gengäld 24 ‘nybakade’ vävprover på bindningar som jag nog aldrig själv skulle sätta upp. I paket som kom på posten fanns allt från bindetrådsväv och flätbindning till jämtlandsdräll och 5 skaftad satin.
    Det mest intressanta med detta tycker jag är att titta, känna och klämma på olika material, tätheter och bindningar och hur de uttrycker sig i den färdiga väven.
    Det är nu fantastiskt att ha denna skatt i min hylla med pärmar med vävsedlar.

När provvävandet var avklarat var det dags för nästa uppsättning; ytterligare en mattbeställning.
I ärlighetens namn provvävde jag även här eftersom jag inte visste hur mattullgarn och mattvarp från Kasthalls, som jag skulle använda, skulle bete sig.

Det har varit ett sant nöja att väva i denna kraftig linmattvarp från Kasthalls. Inslaget består av flera olika färger mattullgarn som jag blandar till ljustgrått och mörkgrått.
Mattan är en beställning till en hall och ska blir 2.40 m lång och 0.75 m bred.
När
den dubbelbundna mattan strax är klar väntar nästa projekt som kommer ur
distanskursen ”Vadmal och Tweed” som jag går på Grebbestads folkhögskola.

Jag ska väva 10 meter
ylletyg som sedan ska stampas. När tyget är stampat ska vi sy kläder av tyget. Just nu finns det bara nystan av detta roliga projekt.

Skriva vävskriv

Skriva vävskriv; alltså skriva om vävning är vad jag har utlovat när jag gick med i utmaningen #blogg100. Då när jag anmälde mig, funderade jag inte särskilt eftertänksamt på vad det innebar eller vad jag personligen tänkte att det skulle innebära. Varje dag sedan starten den 1 mars har jag tänkt:  v a d  s k a  j a g  s k r i v a  o m. Tanken var framför allt för min personliga del att beskriva  – och motivera mig själv till – min uppackningsprocess, från bara massa flyttkartonger till färdiguppsatt vävstol eller till och med färdiguppsatt väv.
Dessutom har jag sedan väldigt länge haft en önskan/vilja att skriva om just den kreativa och arbetande processen genom vävning. Jag kan inte riktigt förklara varför det skulle vara intressant, men jag tror att jag vill på något vis dokumentera det som jag tycker så mycket om. Det roligaste jag vet är ju att komma fram till en vävidé, att räkna ut och komponera den, att sätta upp den och slutligen väva det jag bestämt mig för.
Kanske får jag tag i en sådan skrivprocess om jag lyckas fortsätta skriva varje dag. Just nu vill jag men kommer inte till skott så by the way…

… en gång när jag satt i den vävstuga, där där jag lärde mig en hel del av mina grundläggande vävkunskaper, och vävde på ett möbeltyg som hade haft en ganska krånglig varpning, uppsättning och dessutom en trampordningsrapport om minst 20 inslag, passerade en hantverkare förbi och kikade in i vävsalen. Han ställde sig och betraktade mig medan jag vävde, räknade och skyttlade. Min koncentration höjdes såklart mycket och jag behövde hålla tungan ännu mer rätt i munnen. Hantverkaren öppnade sin mun och sa efter en stund: ”hur kan du sitta och göra det där när det finns maskiner?” och så gick han vidare till sitt. Om han hade anat det som pågick i mig med mitt meditativa räknande av långa rapporter, skyttlandet fram och tillbaka, lyssnandet på spolens swichande, det behagfulla i kroppens arbete med höger och vänster arm och fotens trampande igenom 8 x 3 inslag utan avbrott, (snälla snälla spole fortsätt vara så bra spolad hela vägen igenom!) skulle han, hantverkaren, kanske omvärdera sitt uttalande.
Först skrattade jag och tyckte det var en konstig kommentar men sen, vilken tur att det finns olika uppfattningar och upplevelser av vad var och en företar sig. Mannen som gått förbi hade säkert sin egen vurm för sitt.

Tyget jag vävde sitter sedan flera år på mina stolar och blev just så som jag ville, vackert blått med små orange prickar, katten har också gillat det väldigt mycket.

 

————————————————————————————- 9(100)