sommargrönt

Äntligen dags att ladda vävstolen igen.
Nu solvar jag fiskben och det går att komma in i rytmen på ett vilsamt sätt. I bakgrunden pratar P1 – om psykoser och hur orden lever sitt liv i en böljande text – och jag vaggas till fridfullt tempo: 1-2- 3-4- 1-2-3-4- 2- 1-4-3-2-1-4-3 om och om igen sammanlagt trettiosju gånger och sen är det dags att väva.

Resultatet ska vara klart till ett alldeles speciellt tillfälle och efter det kan jag berätta mer.

kjoltyg

Jag har nu noggrant vävt mig igenom prover till ett nytt beklädnadstyg. Tack vare gruppen Vävpärmen på facebook  som jag är medlem i fortsätter jag att provväva tyger eftersom det är denna vävpärmsomgångs val av väv. (Vävpärmen kallas gruppen som bildades för något år sedan av vävintresserade som vill dela kunskap med andra vävare. Alla provväver sitt och skickar sedan iväg provlappar till samtliga som ingår i just den omgångens grupp av vävare). Det är verkligen roligt och tidskrävande att provväva. Det finns så många möjligheter och val som görs under tiden man ska finna ut en kvalitét som känns tillfredsställande.
Med denna provvävning valde jag att koncentrera mig på tygkvalitéen genom tätheten. Det hade till exempel även gått att provväva olika bindningar tillsammans med olika tätheter och därmed ökat möjligheterna potentiellt. Men nu hade jag redan valt ett vävmönster som jag så gärna vill prova och med det blev jag begränsad till just kvalité genom täthet.
Mitt utgångsläge blev alltså att använda tuskaft och färgeffekt enligt ett mönster jag hämtat ur Ann-Mari Nilssos bok ‘Väv tyger till kläder’.
Färgeffekt kjoltygbesk
Utmaningen för mig låg också i att förstå vilken kvalitet just kamgarn ger eftersom jag varit helt oerfaren vad det gäller det fina tunna garnet. I mina lådor med ullgarner hade jag två olika grovlekar på kamgarn, Veera 18/2 Nm och det hälften så tjocka Kampavillalanka 36/2. Jag letade i gamla vävböcker för att bli klar över vilket garn jag skulle använda och i de gamla vävmönstrenas exempel på dräkttyger tycktes motsvarigheten i garnkvalitet stämma hyffsat väl överens med det tjockare garnet 18/2. Det fick blir provväv till provväven insåg jag ganska snart och satte upp av det Veeragarn jag hade i min garnlåda. Tre olika tätheter; först 9 sedan 10 och slutligen 8 trådar per centimeter vävde jag i. Jag efterbehandlade i ca 45° varmt vatten. Nedan syns resultatet.  Jag trivdes bäst med det jag började med alltså 9 tr/cm, ett tyg som blev mjuk och kändes följsamt. Intuitionen stämde, det jag trodde skulle motsvara förväntningarna gjorde det!
IMG_1655

CIMG0246
Inslagsordningen framgår som ni ser av vävsedeln och jag kom in i en bra rytm med fyra gula, en blå, en ljusgrå och en blå. Innan rytmen infann sig fick jag dock fundera ett tag hur jag skulle placera skyttlarna för att kanterna skulle binda. Ja binda och binda det gör det ju förvisso alltid i tuskaft men när rätt färg ska in behöver den i bland ligga över eller under det förutvarande inslaget och det behövde räknas ut en ordning på skyttlarnas placering. Men jag bespar er den beskrivningen.
IMG_1613a

CIMG0197a
Efter nerklippningen och några dagars vila för tyget då såg det ut som på den bilden här ovanför. Då hade jag några meter som skulle göras till provlappar åt medlemmarna i ‘Vävpärmen’. Hälften av det vävda lät jag vara som det var – förutom zigg-zaggandet förstås! Inslagstrådarna levde gärna sitt eget liv och gled lätt ur varpen varför jag valde att zigg-zagga ett rutmönster på hela min tygbit med en indelning av 3 x 18 stycken rutor, alla 15 x 15 cm stora så som vi kommit överens om bland vävpärmsmedlemmarna. Jag klippte sedan upp råväven och den återstående hälften av tyget efterbehandlade jag. Jag tvättade det rutindelade stycket tyg i 40° fintvätt i 10 minuter och därefter torktumlade jag någon minut bara och då blev det ett ganska trevligt tyg tycker jag. Det tvättade stycket klipptes också i rutor efter det förzigg-zaggade rutmönstret. Bilden nedanför visar hur det efterbehandlade tyget ser ut.
CIMG0194a
De har legat klara ett tag nu alla vävproverna men det som återstår är att skriva vävsedel och kuvertera proverna till de 25 vävpärmsmedlemmarna.
CIMG0251
Det var ett roligt projekt detta och jag längtar efter att sätta upp tyget en gång till för att verkligen väva det där kjoltyget som jag såg framför mig när jag tittade i Ann-Mari Nilssons bok.

CIMG0193

Mot Skrekarhyttan och Stampen

Nu har jag vävt mitt långa ylletyg i turkos och brunt av garn från Kampes ullspinneri. Det är en uppgift som ingår i kursen ”Vadmal och Tweed” på Grebbestads folkhögskola. Kursen startade i våras och fortsätter efter sommaren, då med sömnad av tyget.
Det har varit en fröjd att väva i kypertuppsättningnen och med garnet. Bara roligt.

Klippte ner 10,25 meter gjorde jag för någon vecka sedan och i morgon fredag bär det av till Stampen i Skrekarhyttan i Nora-trakten. Ett för mig nytt uråldrigt hantverk ska komma till min närhet.

(jag har inte använt min vanliga kamera därav den usla bildkvaliteten)